månadsarkiv: oktober 2012

Förstoringsglas och tänder – kriminalteknik och rättsodontologi i samverkan

Publicerat av

En artikel som beskriver några samverkansområden som skribenterna Anna Jinghede och Tony Möörk höll ett symposium kring vid den årliga riksstämman i odontologi.

Identifiering av avlidna

Det är polisens ansvar att identiteten fastställs på anträffade avlidna. Det har flera skäl: juridiska (rätten till begravning), kunna inleda förundersökning, (bodelning), ekonomiska (livförsäkring) och humana.

Identifiering med hjälp av tänder är en välbeprövad och mycket säker metod. Tänder är extremt motståndskraftiga och individspecifika vilket är en fördel även då andra metoder inte är möjliga, exempelvis vid brand, kraftig förruttnelse och skelettering.

Tandidentifiering är en komparativ metod, som även innefattar fingeravtryck och DNA samt förutsätter att det finns jämförelsematerial hos någon tandläkare. I Sverige besöks tandvård relativt regelbundet, till skillnad från i många andra länder. Vid större internationella katastrofer kan det ställa till problem, då brist på dentalt jämförelsematerial kräver att man måste förlita sig till mer tidskrävande metoder.

Då en person anmälts försvunnen inhämtas AM-uppgifter, AM = ante mortem = före döden, från bland annat anhöriga och tandvården. När en kropp anträffas så undersöks denna och PM-uppgifter, PM = post mortem = efter döden, dokumenteras. AM- och PM-uppgifter, som exempelvis fynd relaterade till munhåla och tänder, jämförs sedan och en slutsats formuleras. Så lite som en tand kan räcka för att identiteten ska kunna fastställas. Om annat dentalt jämförelsematerial än ett foto på individen i livet där framtänderna framskymtar saknas, kan så kallad superimposition tillämpas. Tekniken baseras på att foto på den anträffade skallen digitaliseras och läggs över porträttbilden. Är identiteten positiv kommer anatomiska strukturer i ansikte, käkar och tänder att sammanfalla.

Associativ identifiering sker genom konfrontation med anhörig och genom jämförelse med till exempel ett körkort. Dessa metoder bör undvikas med anledning av risken för misstag och felidentifiering. Den avlidnes utseende kan vara kraftigt förvanskat på grund av förruttnelse och dödsorsak. Vidare kan ett löst föremål som anträffas på en kropp, exempelvis ett körkort, teoretiskt sett tillhöra någon annan.

Anna Jinghede, leg. tandläkare och kriminaltekniker
Tony Möörk, kriminaltekniker, Tekniska roteln i Örebro 

Bränd kropp identifierad genom fluglarver

Publicerat av

Burn victim identified by maggots on body

WHEN Mexican police found a body in the woods it was burned beyond recognition, its DNA too damaged to be used for identification. Luckily, investigators were able to extract DNA from elsewhere – the digestive systems of maggots that had been feeding on the body. This is the first time that human DNA from a maggot gut has been analysed in this way to successfully identify a victim in a legal case.

Police suspected that the body was that of a woman who had been abducted 10 weeks earlier because they found her high-school graduation ring near the crime scene. But when forensic investigators failed to obtain a decent DNA sample from any of the body’s tissues, they turned to a team of pathologists at the Autonomous University of Nuevo León in San Nicolás, Mexico.

María de Lourdes Chávez-Briones, Marta Ortega-Martínez and their colleagues dissected three maggot larvae collected from the body and extracted the contents of their gastrointestinal tracts. The human DNA they isolated allowed them to determine that the body was female. They then performed a paternity test between this DNA and that of the abducted woman’s father. It revealed a 99.7 per cent chance that she was his daughter (Journal of Forensic Science, doi.org/jdv).

Although it is rare for a body to be so damaged that investigators would have to resort to this technique, there are other instances in which the process could be useful, says Jeffrey Wells of Florida International University in Miami. For instance, a maggot found in a car could be used as evidence that the vehicle had been used to transport a particular corpse.

The past decade has seen a lot of research on isolating human DNA from insects, says Martin Hall of the Natural History Museum in London, but it has only rarely been used in courts. Last year, DNA from the guts of maggots found on a headless corpse and on a head discovered nearby were used as evidence in a Chinese court that the body parts were from the same person (Tropical Biomedicine, vol 28, p 333).

Insects at crime scenes are too often ignored, says Hall. He hopes that the new paper will alert police and pathologists to their potential as crime-fighters.

Källa: New Scientist